Fingrarna darrade när hon slog 112
Plugg, plugg, plugg, att plugga eller att inte plugga, det är frågan. Men det blir väl att plugga som vanligt. Ibland önskar jag verkligen att jag bara kunde skita i det, men det kan jag inte. Nåja, med lite pauser och bra musik ska det nog gå. Idag måste jag nämligen få in både hemkunskapen och engelska i mitt huvud, och gärna lite franska och SO med. Good luck lixom. Och varför det? Jo, imorgon går jag i skolan till 15.00, efter det är det övning med skolorkestern (tro inte att det är mer än vad det är, några sångare + piano ungefär, övar bara inför julavslutningen), och efter det åker jag till kulturskolan och går på filmkurs. Och efter det? Jo, då ska jag göra det som har gjort att jag har haft väldigt svårt att sitta stilla idag (det kommer antaligen bli värre imorn), jag ska gå på bio, och se Harry Potter och dödsrelikerna del 1! Det ska bli så kul! Detta gör i vilket fall att jag inte kommer komma hem förrän ungefär halv 9, och då kommer jag antagligen vara way to trött för plugg. Men får väl försöka klämma in lite. Bloggning kommer nog tyvärr inte bli av.
I alla fall, nu hoppas jag att ni vill läsa nästa del av min little story, har inget namn för den, lite hjälp med det kanske? Kommer ni ihåg vart vi slutade? Annars får ni väl scrolla ner och titta.
"Hjälp..." stönade han. En kort stund stod Ms.H bara helt still och stirrade på honom, men sedan skakade hon lite på sig och tog tag i mannen. Hon kunde ju inte bara lämna honom ute, han behövde ju hjälp! Mannen kunde knappt stå på benen, men med Ms.H:s hjälp kom han in i huset och kunde lägga sig på den alldeles för mjuka, gröna soffan. Han stönade av smärta när han lade sig ner.
"A...ambulans..." mumlade han.
"Åh, självklart," sade Ms.H innan hon sprang ut i köket och fram till telefonen. Fingrarna darrade när hon slog 112.
"Ja, hej. Jag behöver en ambulans," sade hon när damen i larmcentralen svarade. "Det kom hit en man, han... jag... jag tror att han har blivit skjuten," Ms.H insåg det när hon sade det. Han måste väl ha blivit skjuten?
Hon sade sin adress och damen lovade att skicka en ambulans direkt. Efter att ha lagt på gick Ms.H ut till vardagsrummet igen. Mannen låg ner och blundade, men han verkade vara vaken.
"Hrm... jag har ringt efter en ambulans. Den borde komma snart tror jag," sade hon lite tveksamt. Mannen öppnade ögonen och såg ut att försöka säga något, men flämtade istället till av smärta och svalde hårt. Svetten låg som pärlor i pannan.
"Prata inte, det kan jag sköta istället." sade Ms.H, som nu började bli sitt vanliga, beslutsamma och lite smått humoristiska jag. Hon var ju författare för tusan! Skräckförfattare till och med, inte blev väl hon skakig av en sjuk man som behövde hjälp?
