Här kommer några bilder jag tog igår på söta syster Vida. Vad tycks?

Försöka, det är precis vad jag ska göra nu. Jag ska försöka fortsätta på den EXTREMT utspårade Ms.H. Förlåt om det blir hemskt!

Ms.H satt helt tyst med uppspärrade ögon. Va? Drev Mr.M med henne? Satt han verkligen (mja, egentligen låg hon nog mer, han hade ju faktiskt blivit skjuten) framför henne och påstod att en ryss i pälsmössa kommit och skjutit honom? Mr.M såg att hon tvekade.
"Du tror mig inte. Jag visste det. Antagligen kommer polisen inte heller tro mig.." sade han.
"Jo, jo, ehm... det är klart att jag tror dig!" sade Ms.H, för att undvika att såra mannen.
"Gör du?" sade han glatt.
"Ja, jo, jag gör väl det då.."
"Vad bra! En liten grej bara..."
Ms.H suckade djupt.
"Ja?"
"För att få polisen att tro mig behöver jag bevis. Jag måste hitta Mr.Zaskowitj! Men jag kan inte göra det själv. Skulle inte du kunna hjälpa mig?"
Nej. Nej, det var ju klart att hon inte kunde. Antagligen var Mr.M galen, en galning som behövde komma in på ett mentalsjukhus eller något sådant.
"Ehm...okej, visst", hörde hon sig själv säga. Va? Åh nej. Vad hade hon nu gett sig in på? Men det var något i Mr.M:s ögon som intresserade henne. Kom igen nu! Intalade hon sig själv. Du är ju trots allt författare.

Efter många funderingar ska jag nu försöka skriva ner en liten fortsättning till Ms.H. Jag är så rädd att det ska spåra ut, och inte bli bra. Antagligen kommer det göra det i alla fall, men jag hoppas att ni tycker det duger i alla fall.
Ja, vi slutade alltså vid att Mr. Zaskowitj precis skulle berätta något viktigt för Mr.M.

"Jag, som nästan trodde att jag drömde, frågade vad det kunde vara", berättade Mr.M. "och då sade han det här: "Jag tar det från början. Din pappa, du växte upp utan honom, inte sant?" Och det var ju sant! Enligt min mamma försvann min pappa när jag var nyfödd, och jag har aldrig träffat honom. Så jag nickade, väldigt förvånat, och Mr.Zaskowitj fortsatte.
"Din pappa försvann för att han var tvungen att fortsätta vara med i en topphemlig operation där bara han, jag och en annan man, Mr. Tjing, var med. Förra året dog Mr. Tjing och lämnade din pappa och mig ensamma. Vi klarade det rätt bra, ända tills för en månad sedan då din pappa dog. Jag är ledsen. Men nu är jag alltså ensam, och det går inte! Jag behöver en medhjälpare, och den medhjälparen ska vara du. Du har inget val, följ med mig nu." han verkade inte vilja ge mig något val, det var liksom ingen fråga, utan ett krav. Jag var tvungen att följa med. Men eftersom att jag inte visste någonting om den här konstiga operationen vägrade jag följa med, och då verkade han först förtvivad och ledsen,  men sedan började han bli våldsam. Han var en stor man, och jag kunde inte ta honom själv, så därför sprang jag ut ur huset och försökte fly till ett annat hus, men jag hann bara ett kvarter innan han han ikapp mig och sköt mig."

HAHAHAHHAHAHAHAHAHA, utspårning x1000...

Har ni tänkt på det? Att i natt är sista natten på jullovet? I alla fall sista natten man kan vara uppe sent, för imorgon-natt så är ju nästa dag skola. Om ni förstår. Så nu får vi alla se till att ta ut den natten ordentligt! Det känns faktiskt rätt jobbigt att vara tvungen att gå tillbaka till skolan nu, att gå upp tidigt, knappt ha någon fritid och bara längta efter sportlovet, som i alla fall inte ligger för långt borta. Nej, vårterminen har ju rätt många lov ändå, och det är skönt.

Och tänk! Om bara 9 terminer (får jag det till i alla fall) så slutar jag och alla andra 96:or gymnasiet! Det är ju inte så himla långt kvar. Jag tycker att det känns kul, men samtidigt lite sorgligt. Hur tycker ni att det känns?

Nu är jag hemma hos Elin, och ska sova hos henne.
Det ska bli en kul kväll!