Det var en mörk natt...
Två prov och två läxförhör den här veckan då, det klarar vi. Det klarar vi...
Klockan 18.00 ska jag på utvecklingssamtal, något av det värsta jag vet. Alltså, okej, föräldrarna kanske är intresserade av hur edt går för mig i skolan, men det betyder väl inte att JAG måste vara med? Jag klarar mig bra utan att sitta där omringad av fyra vuxna som "vill höra vad jag har att säga". Fy.
Nåja, tänkte skriva lite innan det är dags att dra.
På den sista väggen stod en såndär gammaldags TV, den öppna spisen, ett litet bord belamrat med prylar, och tillsist skrivbordet. På skrivbordet stod, förutom odiskade kaffekoppar, massor av papper och törstiga blommor (Ms.H kom sällan ihåg att vattna dem), hennes käraste ägodel: skrivmaskinen. Ms.H var nämligen inte mycket för moderna saker som datorer. Hon var nöjd med att skriva på sin gamla skrivmaskin.
På golvet i rummet stod lampor, väskor, hoprullade mattor, gamla LP-skivor och mycket mer lite här och var. Ingen lampa var tänd, så det ända ljuset kom från brasan. Ms.H tyckte själv att rummet gav ett ganska läskigt intryck, perfekt för att skriva en thriller.
Det var en mörk natt, och Cecilia såg sig ängsligt omkring där hon gick. Hon hade en känsla av att vara iaktagen, och när hon plötsligt hörde någon skrika började hon springa. Hon tyckte att hon hörde ljudet av steg bakom sig, men vågade inte vända sig om. Plötsligt...
Ms.H hoppade till av ljudet av dörrklockan. Hon tittade på klockan. Den var över 10, vem kunde det vara som ringde på så sent? Det ringde igen, och hon skyndade fram till dörren. Vem det än var verkade den otålig. Det Ms.H nu skulle få se skulle få henne att bli illamående, rädd och ångra att hon bodde ensam. I dörröppningen stod nämligen en man täckt av blod.
So, what do you think?
seriösst, jag blir helt fängslad. det är som att läsa en bok, det är så bra.
