Internet
Julklappar, julklappar, julklappar. Just nu sitter jag och beundrar en av Ellinors, en kalender full med kändisvärldens sötaste killar. Underbart. Annars då? Vad har ni fått? Jag har fått två biobiljetter (SÅ bra), en Beatleströja (ohyeah), pengar (mitt i prick!), en morgonrock (mysigt värre), örhängen (snyggigt), med mera. En rätt bra jul kort sagt.
Jag har tagit fina vinterbilder också, men de finns på datorn hemma, så tyvärr kan jag inte lägga upp dem nu. Bu för ofungerande internet!
God jul!
Jag hoppas verkligen att alla får en jättebra jul med många fina julklappar och god mat!
God Jul!
Vad var det som hände?
Yep, dags för nästa del. Enjoy!
Knack, knack.
"Får vi komma in?" frågade Sofie glatt och steg sedan in utan att vänta på svar. Ms.H följde osäkert efter. Rummet var inrett i grönt, gröna gardiner, gröna väggar, gröna lakan och grön matta. Ms.H:s huvudvärk började komma tillbaka, och hon motstod frestelsen att sprínga ut ur rummet. Mannen som låg i sängen med de gröna lakanen var kopplad till olika maskiner som pep med jämna mellanrum. Nu när han var ren och inte täckt med blod kunde Ms.H lättare se hur han såg ut. Han hade rakt, mörkbrunt hår och gröna ögon som nu var riktade mot henne själv.
"Är...är det du som är Ms.H?" frågade han med hes, trött röst.
"Ja, det är jag. Och du är Mr.M förmodar jag?" svarade hon.
"Det stämmer bra. Sätt dig, jag vill gärna prata lite med dig," sade han och log. Ms.H satte sig på en stol som stod bredvid sängen.
"Jag lämnar er ifred en liten stund. Kom ihåg, behövs någonting är det bara att trycka på knappen där så kommer jag!" sade Sofie innan hon gick ut med snabba steg och stängde dörren efter sig.
"Så, du kanske skulle vilja ha en liten förklaring till varför jag blodig kom och ringde på dig på en fredagkväll?"
"Nej, en förklaring skulle inte sitta helt fel, det har du rätt i", svarade Ms.H.
Sau, vad tycks? :)
Earthcake
Mr.M
Ms.H öppnade sina trötta ögon och såg en blond, okänd kvinna i 30-årsåldern i dörröppningen.
"Hej, jag heter Sofie. Igår träffade du visst Marie? En kort sköterska med brunt hår? Ja, hennes pass är slut nu, så jag ska ta över!" sade hon. Hon verkade vara en sådan där ûberglad människa som kunde se positiva saker i en bilkrock med 2 bilar och en buss inblandade och där över 30 personer var skadade. Ms.H mådde illa av sådana människor. Fast kanske var det just sådana människor som behövdes på sjukhus där det fanns så mycket sorg? Den här sköterskan, Sofie, fortsatte i alla fall att prata innan Ms.H kunnat svara.
"Mr.M vaknade för en timme sedan, så du kan träffa honom nu om du vill".
"Mr...mr.M?" frågade Ms.H förvirrat.
"Åh, jag hade glömt att du inte visste vad han hette. Mr.M är den blodiga mannen som ringde på dig igår," berättade Sofie med lika glad röst som alltid.
"Jaså...han..." nu började gårdagen komma tillbaka till Ms.H.
"Vi har berättat för honom vad som hänt, och han vill gärna träffa dig".
"Jaså, då så. Då ska jag väl ta och göra det då", sade Ms.H och reste sig upp. Med Sofie som vägvisare började hon sedan gå till Mr.M:s rum.
Förskyld till 1000
Jag och Lovisa i en takspegelsak på netto.
Nödpaket för förskylning. Möjligtvis med lite godis också ;)
Attityd!
Inne i biosalongen, på duken går bioreklam för Östgöta mjölk.
Voldemort vs Lovisa! Attityd, va! Vem tror ni vinner?
Brrr...
Nu blir det Ms.H.
Sjukhuscaéterian var ett stort rum med gula väggar som stack i ögonen. Alla stolar och bord var likadana, på varje bord låg likadana gröna dukar som skar sig mot väggarna, och på varje bord stod blomkrukor med varsin plastblomma i. Ms.H fick ont i huvudet bara av att stå i dörröppningen, så hon köpte snabbt en kycklingsallad och gick upp för att äta i väntrummet. Medan hon åt kom den brunhåriga sköterskan in i rummet.
"Hrm, jo, han är opererad nu, och läget är stabilt. Du kan få träffa honom när han vaknar, fast det kan ta ett tag. Jag... jag skulle nog rekomendera dig att åka hem och komma tillbaka imorgon bitti", hon stod kvar, tydligt besvärad, för att vänta på svar. Ms.H hade inte alls tänkt på att hon borde åka hem och sova. Hon såg framför sig hur hon skulle gå runt där hemma och inte ha något att göra.
"Får jag stanna?" frågade hon därför.
"Ja, det kan du väl få, fast är det verkligen nödvändigt? Jag menar, du känner ju honom inte".
Nej, det gjorde hon ju inte. Men det fanns något, Ms.H visste inte riktigt vad det var, som höll henne kvar på sjukhuset. Hon var...intresserad av den där mannen, hon ville veta vem han var, kanske till och med lära känna honom.
"Jag stannar", var det bästa svar hon kunde komma på.
Here it comes...
"Då så, tack för hjälpen. Du får mer information om vad som kommer hända senare," sade komissarien när hon berättat klart. "Adjö," och så var Ms.H ensam i väntrummet igen. Efter en stund började hon känna sig hungrig, så hon gick ut till disken där sköterskorna satt och frågade efter en cafeteria.
"Självklart, det är till höger där borta och sedan ner en trappa".
Röd
Eftersom att jag nu har ca 100 saker att lämna in i skolan innan fredag så måste jag göra det nu. Kanske blir en liten bit på Ms.H också, om ni vill?
Jag undrar
som en liten flundra
om det är fysiskt möjligt
att svimma av stress?
att slockna av trötthet?
att bli medvetslös av livet?
självklart.
Tummen upp för bra citat!
Rödluvan lyssnade inte på sin mamma,
Pinoccio var lögnare,
Robin Hood var en tjuv,
Tarzan gick utan kläder och sov med apor,
Snövit bodde med 7 män,
Pippi var jagad av polisen,
Emil drack sig full i ung ålder,
Bamse kastade upp människor i träd,
det var förebilderna jag växte upp med, så sluta klaga på mitt dåliga uppförande!
Goddag, jag är komissarie Tretter
"Polisen är här nu", hon lät stressad, och kanske lite nervös. Som den författare hon var såg Ms.H direkt i sitt huvud hur sköterskan hemma hos sig hade två döda kroppar täckta av svart plast, och nu trodde hon att hon skulle bli upptäckt. Men så var det förmodligen inte. I själva verket blev de flesta människor lite nervösa i närheten av polis, även om de inte hade något att dölja. Som tur var var Ms.H inte en av dem. När sköterskan gått sin väg sten en rund, rödhårig polis in i väntrummet. Ms.H reste sig upp för att skaka hand.
"Goddag, jag är komissarie Tretter", hans handslag var fast och rutinmässigt.
"Jag...eh....jag heter Ms.H", presenterade hon sig.
"Trevligt att träffas", sade han och satte sig i fåtöljen mittemot Ms.H, som följde hans exempel. "Jag skulle vilja veta vad som har hänt, kan du berätta det för mig?"
Ja, inte så långt, men måste gå. Vad tycks?
And what have you done?
Imorgon ska jag vara skådespelare i min systers musikvideo, och efter det blir det konfirmation. Egentligen skulle jag behöva stanna hemma och göra pluggpluggplugg, men man ska väl ha lite kul i livet? Om man nu med kul menar att sitta i kyrkan och lyssna på någon sorts andra advent-grej. Nåja, det löser sig. Försöker låta bli att tänka på allt eftersom jag då blir grymt stressad, men musik hjälper faktiskt. Tänkte därför lägga in en liten mys-jullåt! Enjoy.
Äsch, lägger in en till för skoj skull.
Vad Alice hade i källaren
Dags för nästa del av ... . Kom igen nu, jag behöver förslag! Här kommer den i alla fall.
Ärligt talat, vem kunde tro att en kvinna i Ms.H:s ålder skulle skjuta någon? Det var i alla fall vad Ms.H försökte intala sig där hon satt i väntrummet på sjukhuset St. Margaretha i väntan på polisen. Men inuti henne fanns en elak liten röst som viskade; "Men tänk på när du skulle skriva Vad Alice Hade I Källaren, den där boken som faktiskt handlade om en kvinna som mördade, och du gjorde research på en av bibliotekets datorer för att hitta motiv, då hittade du ju massor av kvinnor som mördat". Det var ju faktiskt sant. Boken hade handlat om en kvinna som blivit bedragen av sin man. Hon hade blivit hemskt arg, och mördat sin man genom att lägga en giftig spindel i sängen där mannen intet ont anande låg och sov, Han blev biten och dog på fläcken. Men det var en annan historia, nu satt alltså Ms.H i väntrummet och tänkte på alla kvinnor som mördat. Kunde polisen verkligen tro att hon var som dem? Hon antog att det inte var helt omöjligt. Men innan hon hunnit tänka ut något bra att säga för att få dem att tro henne hördes steg, och den brunhåriga sköterskan dök upp i dörröppningen.
